Casa de Mello Matos i Rio de Janeiro
2008-09-26, klockan 10:24:11
I början av förra året (2007) var jag i Brasilien med mitt dåvarande jobb som marknadschef på ett kaffeföretag. Under resan lärde jag känna vår guide, Monica, och hon berättade om sitt liv i Rio de Janeiro. Staden i sig är ett mäktigt testamente till mänsklig ingenjörskonst. I en av de vildaste regionerna i världen har människan karvat sig ett litet hörn, men när man står längst upp på Corcovado, klippan där den berömda Jesusstatyn står, ser det snarast ut som att djungeln hotfullt lutar sig ner över den lilla staden.
Den lilla staden är Rio de Janeiro, en bubblande metropol som med förorterna räknar till 13 miljoner och stor fattigdom. Turister uppmanas att inte lämna hotellet om det inte är i en godkänd taxi och till Copacabana ska man inte gå ensam, inte ens mitt på dagen. Här bodde Monica, på en liten sömnig bakgata dit inga turister kom och dit knappt taxichaufförerna hittade. Här låg också Casa Maternal de Mello Matos, ett litet barnhem där såväl heltids- som deltidsboende barn fanns. Man hade ett fyrtiotal barn som var föräldralösa och bodde där hela tiden - och ytterligare ett hundratal som bodde på barnhemmet i veckorna eftersom familjen inte hade råd att försörja dem och sätta dem i skolan.
Vackert placerad vid foten av Corcovado med Jesusstatyn synlig både utifrån och inifrån var det en nedgången byggnad i en vackert lummig miljö, fjärran från bullret i Rio. Här en bild från utsidan.
Här bodde barnen och gick i skolan. Här fick de mat och här fick de grundläggande vård och stöd. För många var det enda alternativet till att bo på gatan, sniffa lim och försörja sig på rån och mord. På få platser i världen behövs stöd så som i Rio de Janeiro, där myndigheternas stöd till barnhem som det här är minimalt.
Jag berördes av historien och berättade för våra medresenärer och tillsammans samlade vi in en gåva som jag fick möjlighet att överlämna i klostret. Och jag visste att jag skulle inte släppa tanken på att göra mer för detta fattiga kloster.
Och mer ska göras. När klosterprojektet är avslutat kommer insamlingen till barnhemmet att påbörjas. Mer information om detta kommer att komma här på webben och redan nu kan du kontakta oss för mer information om du är nyfiken. En större insamling kommer att göras senare i år och under 2009. Maila oss.
Den lilla staden är Rio de Janeiro, en bubblande metropol som med förorterna räknar till 13 miljoner och stor fattigdom. Turister uppmanas att inte lämna hotellet om det inte är i en godkänd taxi och till Copacabana ska man inte gå ensam, inte ens mitt på dagen. Här bodde Monica, på en liten sömnig bakgata dit inga turister kom och dit knappt taxichaufförerna hittade. Här låg också Casa Maternal de Mello Matos, ett litet barnhem där såväl heltids- som deltidsboende barn fanns. Man hade ett fyrtiotal barn som var föräldralösa och bodde där hela tiden - och ytterligare ett hundratal som bodde på barnhemmet i veckorna eftersom familjen inte hade råd att försörja dem och sätta dem i skolan.
Vackert placerad vid foten av Corcovado med Jesusstatyn synlig både utifrån och inifrån var det en nedgången byggnad i en vackert lummig miljö, fjärran från bullret i Rio. Här en bild från utsidan.
Här bodde barnen och gick i skolan. Här fick de mat och här fick de grundläggande vård och stöd. För många var det enda alternativet till att bo på gatan, sniffa lim och försörja sig på rån och mord. På få platser i världen behövs stöd så som i Rio de Janeiro, där myndigheternas stöd till barnhem som det här är minimalt.
Jag berördes av historien och berättade för våra medresenärer och tillsammans samlade vi in en gåva som jag fick möjlighet att överlämna i klostret. Och jag visste att jag skulle inte släppa tanken på att göra mer för detta fattiga kloster.
Och mer ska göras. När klosterprojektet är avslutat kommer insamlingen till barnhemmet att påbörjas. Mer information om detta kommer att komma här på webben och redan nu kan du kontakta oss för mer information om du är nyfiken. En större insamling kommer att göras senare i år och under 2009. Maila oss.
